Historien från igår har nästan upprepat sej.

På förmiddagen skulle jag ut ett tag i nån av de allra närmaste skogarna.

Jaha det är här de där spårvagnarna bor. Kan vara bra att veta eftersom jag inte riktigt vet vad jag 

tycker om dom. Såg inga när jag passerade.

Kom in i en ny skog. Spännande massor med trevliga dofter och annat att undersöka.

Trevlig liten skogsbacke. Tydligen så passerar det många hundar här men jag träffade inte nån idag.

Hittade en massa annat att undersöka.

Det till och med rann lite vatten efter regnet i går. Hoppas det kommer massor med regn nu.

Så tränade jag. Den som tittar väldigt noga till höger om mej ser en liten gul fläck.

Jag nosade på den ett par gånger och matte öste beröm och godis över mej.

Detta är dagens enda kantarell. Men jag har minsann fattat att om jag luktar på såna då blir matte så

glad och jag får en massa godis. Leta svamp är ett mycket lönande jobb.

Lite fukt och alla de här Vinbergsnäckorna hade vaknat igen, De fanns överallt.

Hm, en sopcontainer. Luktade intressant, men enligt matte behöver jag inte bry mej om den. Jag har mat

hemma. Fast när jag läser hos Sigge verkar det som om det sällan fanns mat så det är lika bra att ha koll

på ställen om maten försvinner.

Träffade Smilla, henne träffade jag första dygnet jag bodde här. Trevlig tjej som jag kan tänka mej att

umgås mer med. 

Marknadsbesökarna de hoppar tydligen ur skorna. Inser att människor är märkliga varelser.

Bra! Prylaffären var öppen och de bjuder alltid på gott godis. Fick mycket.

Rottis Helga dök också upp och var alldeles utsvulten. Himla tur detta att Malmköping har så bra affärer till

oss hundar

Gick hem en stund,

Sen var det dags att åka till den där hembygdsgården igen.

Var är alla? Jag träffade så många nya kompisar i går. 

Jag hittade minsann några av de nya kompisarna jag skaffade igår.

Sen kom det ännu fler och jag charmade in mej hos ännu mer folk. Trevlig sysselsättning det här att passa

hembygdsgård. Alla gillar mej också.

Dålig bild tagen genom fönstret. Men det kom inte bara människor och hundar och fikade. En hade sin katt 

med sej i koppel också.

När det var lugnt så somnade jag under bordet. Tar på krafterna att umgås med alla.

Sen var det dags att åka hem och nu tar det ett år innan jag behöver passa hembygdsgården igen.

Så är jag imponerad.

Jag har bara testat att vara blogghund i en vecka, men över 1800 har tittat in här och läst om början

på mitt nya liv här. Inte illa när jag är alldeles ny i bloggvärlden.